Nationaldagen och mammas födelsedag
Usch vad det är jobbigt att se mamma så dålig. Går inte att beskriva hur ont det gör att se henne så här. Att vara 65 och knappt kunna göra något själv. För så är det. Just nu kan hon inte göra mycket på egen hand. Ingenting funkar just nu. Inte resa sig upp, inte gå, inte sätta sig ner, inte alltid få fram rätt ord, inte alltid förstå orden. Praktiskt taget ingenting. Vad är det som gör henne så här?? Varför kan ingen svara på det. Kommer det att bli bättre? Eller kommer det bara att bli sämre?
Tänker på vänner och familj som har det svårt också. Varför kan inte livet bara vara lätt? Varför blir det aldrig som man vill? Ibland vill man bara kunna stänga av. Inte tänka, inte känna. Bara vara. Känns som att det är en jobbig tid framöver för mig och för många andra.
Dags att sova. Mamma imorgon, tror att det blir att jag stannar till dagen efter för att ge pappa lite avlastning. Ingen orkar att aldrig få sova. Han drar det absolut tyngsta lasset och i längden orkar man inte det.
Tänker på vänner och familj som har det svårt också. Varför kan inte livet bara vara lätt? Varför blir det aldrig som man vill? Ibland vill man bara kunna stänga av. Inte tänka, inte känna. Bara vara. Känns som att det är en jobbig tid framöver för mig och för många andra.
Dags att sova. Mamma imorgon, tror att det blir att jag stannar till dagen efter för att ge pappa lite avlastning. Ingen orkar att aldrig få sova. Han drar det absolut tyngsta lasset och i längden orkar man inte det.
Kommentarer
Trackback
