Tänkainlägg

Nu när det börjar närma sig jul och inköp av julklappar kan jag inte undgå att fundera på dagens konsumtionssamhälle. Förr i tiden när våra föräldrar var små blev de överlyckliga över lite. Nu förväntar sig barnen en massa julklappar och ju äldre de blir desto dyrare ska de vara. Jag kan bara gå tillbaka till mig själv när jag var mindre. Jag önskade mig en dator, det fick jag. Jag önskade mig en mobil, det fick jag. Jag önskade mig en stereo och det fick jag. Kommer att bli likadant när våra barn blir större. Skillnaden nu är väl att det börjar ännu tidigare. Vilket med andra ord är snart. Finns fortfarande många som inte har råd. Hur gör dem? Föräldrar som inte har råd att klä sina barn i märkeskläder och inte kan köpa dem en egen dator eller mobiltelefon. Blir de barnen utanför eller mobbade? Varför ska så mycket handla om vad vi äger? Varför ska vänner väljas efter hur mycket pengar de har? Hur kommer det sig överhuvudtaget att det blir så? Kan inte vara barnen som lär sig själv att det bara är märkeskläder som gäller. Det måste komma från föräldrarna. Det är föräldrarna som ska överträffa varandra. Det är föräldrarna som sedan överför detta till sina barn. Jag vill inte överföra detta till mina barn. Jag vill att de ska lära sig att pengar är något man behöver men att det viktigaste är kärlek. Jag vill att de ska välja sina vänner och att de ska bli valda som vänner för att de är snälla och omtänksamma. Jag vill samtidigt inte att de ska bli utanför eller mobbade. Hur ska man då göra? Jag kan lära mina barn men inte andras. Vilket innebär att de ändå kommer att lära sig det i skolan. Att allt handlar om pengar.

Jag ska inte hymla med att jag är bättre än andra. Finns stunder när jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker. Skit i det! Vad vill jag att mina barn ska komma ihåg? Jag vill att de ska komma ihåg den tid jag spenderat med dem och den kärlek jag gett dem, inte de saker jag gett dem. Kärlek är inte lika med pengar.
"Om du vill att dina barn ska lyckas, ägna dubbelt så mycket tid åt dem som du hade tänkt och hälften så mycket pengar" -Esther Selsdon

Förresten så har jag fått förfrågningar om vad mina barn vill ha i julklapp. Ironiskt nog tänker jag skriva det i samma inlägg :D De önskar sig Hello Kitty grejer. Littlest petshop grejer (mest Ellen). Tuschpennor och målarböcker. Barbiedockor. Utklädningskläder. Pussel och spel. Kläder; Fanny har storlek 122/128 och önskar sig tunikor, kjolar och klänningar, helst lite tuffa. Ellen har storlek 110/116 och önskar sig tröjor, kjolar eller klänningar, helst söta, rosa eller med barmbi på. Kan återkomma om de kommer på något mer.

Kommentarer
Postat av: Sussie

Tror att det är samhället som skapar barnen. Många barn har som fredagsaktivitet att se tex. Idol. Barnen lär sig vad samhället har för norm. Internet har ju även stor del i detta också, det tror jag absolut. Barnen ser alla dessa söta flickor på internet och vill se ut och vara som dem. Samhället har blivit mer utseendefixerat, därav denna hysteri om hur du ska se ut och vad du ska ha på dig. För mig är det främmande. Det har verkligen gått snabbt. Min generation brydde sig inte alls om kläder eller smink förrän man kom upp på högstadiet om ens då. Tiderna förändras snabbt speciellt med dagens teknik.

2010-11-01 @ 01:02:39
URL: http://sussiesgodsaker.blogspot.com
Postat av: Bloggägaren

Jag förstod att jag kunde lita på att du skulle svara. Vi som gillar diskussioner :P Självklart handlar det även om internet. Det på verkar både barn och föräldrar som i sin tur påverkar sina barn. Vi 80-talister och även 70-talisterna låter sig kanske påverkas mer än vad tidigare generationer föräldrar gör.

2010-11-01 @ 18:12:07
URL: http://mypiece.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0